Sverige har en av världens äldsta lagar beträffande skyddet av våra fornlämningar som kom till redan under 1600-talet. Lagen som reglerar arkeologin i Sverige heter "lagen om kulturminnen mm" men kallas för Kulturminneslagen, förkortad till KML.

Kulturminneslagen i sin helhet uppdaterad 2007.

Under 1600-talet började även stora delar av Sverige karteras. De historiska kartorna är många gånger ett mycket viktigt hjälpmedel för att finna fornlämningar och för att förstå hur landskap tidigare har sett ut. En stor del av Sveriges historiska kartor finns samlade på Lantmäteriet.

Historiska kartor

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är tillsynsmyndigheten som reglerar lagarna men det är Länsstyrelserna (Lst.) i varje län som agerar som RAÄs förlängda arm och handlägger arkeologiärendena.

Riksantikvarieämbetets hemsida

Länsstyrelsen i Gotlands län 

Alla kända fornlämningar (allt från boplatser som inte syns ovan jord till husgrunder, gravar och monument) är registrerade i ett register, "Fornminnesregistret", och finns tillgängligt hos Lst, samt i en något begränsad version för allmänheten på Internet som heter "Fornsök".

Fornsök

Även alla påträffade fornfynd finns registerrade på olika museer. Den största samlingen fynd från Gotland har Gotlands Museum och Statens Histosika Museum (SHM). Dessa fynd är sökbara i deras respektive databaser.

SHM Föremålskatalog

GotMus Föremålskatalog

KML regleras av RAÄs föreskrifter som uppdateras efter regeringsbeslut. Både arkeologin och forskningen utvecklas och det gör även lagen. Bland de viktigaste lagparagraferna som man ofta undrar över är bla;

• En fornlämning är rester efter mänsklig akvtitet som varit varaktigt övergiven i mer än 100 år.
• Fornlämningar (kända eller okända) är skyddade enligt KML och får inte ändras, flyttas eller förstöras utan Lst:s tillstånd.
• Exploatören (den som vill utföra arbeten på en fornlämning, byggare mfl.) är själv skylldig att ta reda på om det finns en fornlämning på platsen som skall exploateras genom att kontakta Lst. eller genom att t ex. göra en frivillig arkeologisk utredning om så ej finns.
• Exploatören är skyldig att bekosta arkeologiska insatser om en känd fornlämning måste tas bort och därmed förstöras efter beslut från Lst.
• Är fornlämningen okänd, dvs. ej registrerad, och upptäcks vid exploatering betalas undersökningen av staten.
• Ett fornfynd är ett föremål äldre än 100 år. Ett lösfynd är ett fornfynd som saknar ägare och inte har någon anknytning till en fornlämning. Lösfynd av ädelmetaller (guld, silver och brons), tillfaller staten som utdelar belöning till upphittaren. Övriga fornfynd tillfaller upphittaren som dock är skylldig att rapportera fyndet till Lst.
• Lst. skall verka för en mångfalld av arkeologiska undersökare i länet (även privata företag), och rapportera vilka aktörer det finns till RAÄ.
• Om prisbasbeloppet (Pbb) för en undersökning överstiger 5 Pbb (212.000 Kr 2010) har exploatören rätt till anbudsförfarande av undersökare som kan sänka priset på en undersökning, annars sker valet av undersökare på så kallat "direktval" av Lst som själva väljer lämplig undersökare till ett rimligt pris.
• Alla undersökningar planeras noggrant i en undersökningsplan, och resultatet rapporteras (rapporterna finns alltid tillgängliga hos RAÄ och Lst).

Nedan finns direktlänk till RAÄs hemsida med föreskrifterna som reglerar uppdragsarkeologin;

Handbok for uppdragsarkeologi.html